Vi i Öppna Kristdemokrater är mycket besvikna över att Kristdemokraterna nu stängt dörren för att förenkla regelverket kring ändring av juridiskt kön.

Frågor om kön, hur vi själva identifierar oss, hur vi upplevs av andra och vad som förväntas av personer med ett visst kön är komplexa. De kräver att vi närmar oss frågan genom förståelsen att kön existerar på flera plan.

Vi har ett medicinskt kön som bestäms av den uppsättning kromosomer som vi har. Vi har också ett socialt kön; hur vi uppfattas av andra och vilka förväntningar som kommer av det. Andra personer läser ofta av oss och bildar sig sin uppfattning av vårt genom hur vår kropp ser ut samt genom sociala och kulturella markörer som klädsel och olika livsval. I detta kanske man kan prata om ett kroppsligt kön som en brygga eller tolkningshjälp mellan det medicinska och sociala könet. Vi har också det självupplevda könet; hur vi ser på oss själva och närmar oss vår omvärld. Till allt detta har staten lagt ett juridiskt kön; en etikett i folkbokföringen som visar det kön staten anser att en person har.

Alla dessa aspekter av kön hänger såklart ihop på olika sätt men det den här debatten handlar om är hur starkt statens intresse är att definiera en persons kön och annonsera det till omvärlden, samt om detta intresse väger starkare än en enskild persons intresse av att själv få beskriva och berätta för omvärlden vem den är.

Det är i denna fråga som Kristdemokraterna nu har bestämt att staten äger den enskilda personens berättelse om vem den är och att människan själv inte har rätt att få sin egen könsidentitet inskriven i folkbokföringen med mindre än att staten först gör en omfattande utredning. Frågan är hur en utredning om en människas könsidentitet någonsin ska kunna uppfylla kraven på saklighet och objektivitet. Vem har förmågan att blicka in i en människas själ så djupt att den på objektiva grunder kan säga att den har en bättre företeelse av en persons könsidentitet än personen själv?

Oavsett vilken väg man väljer att gå; krav på utredning och diagnos eller en ordning som bygger på självidentifiering, så finns det problem. Men i valet mellan de två väljer vi i Öppna Kristdemokrater den väg som personalismen pekar mot, där den enskilde personen sätts i centrum och tillåts utvecklas i samspel med andra. Vi vill inte gå den väg där personen fortsätter vara ett objekt som ska analyseras och klassificeras av andra. Det är inte ett kristdemokratiskt sätt att se våra medmänniskor på.